Meant To Be - A Justin Bieber Novel

- Hej Alexis, sa James tyst och jag tittade på honom och log svagt medans jag sakta nickade.

- Hej James... och Becky, sa jag och båda log mot mig, även om jag inte gillade att de var tillsammans kan jag inte tvinga dem att stå i varsitt hörn och inte låta dem röra varandra. 

- James sa vad sm hände mellan er, sa mamma och jag tittade på henne och fick tillbaka minnet hur det såg ut när jag öppnade dörren och såg hur de kysste varandra passionerat.

- Vad bra att jag slapp säga det, sa jag och pustade ut, alla skrattade och stämningen lättnade. 

- Du ser... inte så bra ut, sa Becky och jag tittade på henne och ned på mina händer, jag kände en hand på min axel och tittade på mamma som tittade oroligt på mig. 

- Det har blivit bättre dem här 3 dagarna, blåtiran har börjat att läka, vilket är bra men revbenen gör lika ont, sa jag och Becky nickade och tittade på James som också hade en orolig min, jag suckade innan jag log stort. 

- Hur har ni haft det då? frågade jag alla och de log tacksamt mot mig, Mamma skrattade och tog fram sin mobil och visade en bild på hela familjen på stranden, jag skrattade och tänkte på dem dagarna som jag, Becky, mamma, pappa och James var på stranden och badade medans alla skvätte vatten på varandra.

- Vänta... stranden, det är mitt i december? frågade jag chockat, de skruvade på sig och tittade åt andra håll. 

- Vi tänkte att eftersom du är på semester kan... vi också åka... på semester, sa mamma och jag höjde mina ögonbyn och himlade med ögonen.

- Har ni åkt på semester utan mig? sa jag medans mina skrattattacker började och de tittade frågande på mig. 

- Har du fått för mycket lugningsmedel? frågade James och jag skrattade åt honom och ryckte på axlarna, han skrattade också och alla andra hängde med. 

När vi alla var mitt uppe i våra skratt kom Justin plötsligt in och tittade frågande på oss alla. 

- Vad har jag missat? frågade Justin och vi tittade på honom och stelnade till, jag log mot honom medans jag kände hur det tryckte till på mina revben och jag skrek till. 

Det började pipa i maskinerna och jag kände mig snurrig och hade rikigt ont i hela kroppen, det kom in massor av läkare som samlades runt mig innan allt blev svart...

Jag tittade frågande på alla som skrattade så de höll för deras magar och nästan rullade ned på golvet, vad hade hänt här?

- Vad har jag missat? frågade jag och alla blev tysta medans jag såg hur Alexis började le men istället för hennes röst fick jag höra hennes skrik som gjorde så jag sprang fram till henne och visste inte vad jag skulle göra, alla maskiner pep och snart var hela rummet fullt av vita rockar som gjorde mig orolig. 

- Justin, vad har hänt? frågade mamma när hon kom springandes ifrån receptionen, jag tittade på henne och tillbaka på rummet precis som om jag skulle kunna se om någonting var fel. 

- Jag vet inte, hon log ena stunden men nästa skrek hon till och tog sig för revbenen, jag vet inte! nästan skrek jag och kände hur jag började bli irriterad och orolig på samma gång, irriterad för att jag inte visste någonting om vad de gjorde där inne och orolig för vad som har hänt med Alexis, hon verkade helt okej, tills hennes skrik...

Mamma tittade in genom dörren och såg lika orolig ut som jag och Alexis familj, vi fick inte vara där inne men även om vi var där skulle vi se lika mycket som vi gjorde nu. 

De pratade med varandra medans jag kunde se hur Alexis fick en spruta in genom armen, mer kunde man inte se men mer ville jag se. 

Mamma gick fram till Alexis mamma, Leila och snart var de påväg mot receptionen tillsammans för att få veta lite mer information om vad de gjorde där inne. James, Becky, Alexis pappa, John och jag stod kvar och tittade chockat och frågande på Alexis rum. Jag vill bara veta vad som kan ha hänt henne, hon var så glad och skrattade innan...

 

Vi alla satt och väntade i väntrummet när en doktor kom in och tittade på oss, jag tittade oroligt upp på honom när han tittade ned i sina papper och upp igen. 

- Vi vet inte vad som är fel med Alexis, hennes revben är helt förstörda, om och hur det har hänt av killarna som attackerade henne vet vi inte men det vi vet är att hon inte är i bra tillstånd just nu, vi försöker att hitta en lösning på vad vi kan göra åt det, men det bästa sättet är att låta dem läka av sig själva vilket kan ta någon vecka, det är det ända vi har, sa han och jag tittade ned på golvet och ställde mig upp. 

- Kommer hon stanna här de veckorna som revbenen läks? frågade jag honom och jag såg på honom att han tänkte till. 

- Det behöver hon inte, men hon har svårt för att göra allt som hon brukar göra på hennes vardag, som att gå ut och gå och äta till och med att duscha och gå på toa, sa han och jag nickade, jag vet att Alexis vill hem, men om hon är hemma kommer hon knappt kunna göra någonting alls. 

- Kan vi gå in till henne? frågade James och doktorn nickade och gick med oss ut ifrån väntrummet till Alexis rum, hon låg och sov fridfullt men hon såg inte ut att vara så fridfull med alla blåmärken och sår på hennes ansikte och nedåt. 

- Hon kommer snart att vakna upp, vi gav henne lugnande, sa doktorn innan han försvann ut och vi satte oss runt henne på alla stolarna, mamma satte sig jämte mig och jag tog hennes hand, hon tittade på mig med en ledsen min. 

- Hon kommer bli okej, även om det tar ett tag, sa mamma och jag nickade och tittade på alla andras oroliga miner, hur ska jag göra med touren? Jag kan inte bara lämna Alexis, men jag kan inte lämna mina fans heller..€

---

Så, kapitel 38 klart. Vad tycker ni ska hända med Alexis?