2013-10-23 | 17:46:00 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)
Chapter 61 - It doesn't feel right.
Previously:
Plötsligt hördes en skarp ringsignal vilket fick mig att försvinna ur min trans, jag backade ett steg och tog upp min mobil ur fickan.
- Det är Alexis, nästan viskade jag fram, jag kunde höra stressade andetag vilket fick mitt hjärta att ännu en gång pumpa hårdare.
- Alexis du måste ta dig till sjukhuset, Justin har varit med om en bilolycka.
'
Jag kunde höra mina egna hjärtslag när jag oroligt gick fram till Scooter i väntrummet, han tittade ledsamt på mig och jag fick en klump i magen. Jag satte mig ned jämte honom med Lucas bakom mig som såg minst lika chockad ut som Scooter medans jag inte ens kunde ta in allt som hade hänt på bara 20 minuter, kyssen. Samtalet, allt var så nära inpå att jag knappt kunde hänga med. Min kropp var fortfarande i rummet då jag och Lucas kysstes och jag kunde fortfarande känna hans läppar mot mina, men jag kände fortfarande oro över att Justin just nu var inne på operation och hans tillstånd var ostadigt.
Jag la mitt huvud i mina händer och suckade en djup suck, jag kände hur Lucas löst smekte mig över ryggen vilket fick mig att rysa till men efter en stund kändes det ganska skönt att jag slappnade av och plötsligt kändes allt lite bättre. Även om klumpen i magen var kvar kände jag mig trygg hos Lucas, jag kunde slappna av och bara låta allt smälta in i sin egen fart.
- Han krockade med en lastbil, sa Scoter plötsligt och jag tittade snabbt upp på honom, jag kunde se hur han fortfarande var i en chock och hans ögon var lite våta, jag nickade sakta åt vad han sa och tittade ned på mina händer.
- Hur länge har han opererats? frågade jag honom, han tittade på några andra som satt i väntrummet och funderade en stund, när han tillsist kollade tillbaka på mig kunde jag också se förvirrning i hans ögon. Han såg ut att vara helt borta.
- Jag vet inte, när jag kom var han redan där inne och ingen säger något till mig, sa Scooter tyst, jag rynkade oroligt på ögonbrynen och tittade på receptionen där det satt en kvinna i 40 års åldern och pratade i telefon, jag gav sedan från mig en lätt suck och tittade på Lucas som tittade tillbaka på mig med stora ögon, han slutade smeka min rygg och istället tittade han bort. Jag lutade mig tilbaka och tittade på alla andra som satt i väntrummet, hur dem såg ledsna och oroliga ut. Jag antar att vi ser exakt likadana ut, bara att vi inte sitter och stirrar upp i taket som vissa av dem gör.
- Scooter Braun? sa plötsligt en doktor jämte oss och allas blickar drogs till en ganska ung läkare som tittade tillbaka på oss med stora förväntansfulla ögon.
- Operationen gick bra och Justin är stabil, men det var en svår olycka som har gett honom små skador över hela kroppen, sa läkaren som antagligen hette Scott, det stod i alla fall så på hans namnbricka, jag kunde höra hur Scooter pustade ut och nickade medans han snabbt ställde sig upp.
- Kan vi gå in till honom? frågade han sedan.
- Han är inte vaken än, men ni får gärna gå in och sätta er och vänta tills han gör det, han ligger i rum 227, sa han och tittade på oss alla med ett leende, Scooter tittade på mig vilket gjorde att jag ställde mig upp och började gå och leta efter rum 227 med Lucas snabbt bakom mig.
Scooter's Perspektiv
- Jag behöver ta kontakt med Justins vårdnadshavare.
Jag nickade och följde efter läkarn till receptionen och gav honom Patties och Jeremys nummer, sedan gick jag snabbt till rum 227 och satte mig i den lediga fotöljen, jag kunde se hur Alexis var orolig och till och med Lucas såg förvirrad ut. Jag tänkte på hur Justin såg ut när han var tvungen att välja mellan Alexis och turnén, han såg förstörd ut och man kunde se hur mycket han ångrade sig när han sa att han valde turnén. Han älskar verkligen Alexis, han måste bara inse det själv och sluta göra massor av misstag med henne för att inte förlora henne.
Jag gav ifrån mig en suck och tittade på Justin som låg medvetslös på sjukhussängen, han hade sår i ansiktet och hans arm var gipsad, jag kunde inte hjälpa mig att undra vad som hände och vart han skulle. Vi hade nästan precis pratats vid när sjukhuset ringde och sa till mig att han låg på sjukhus och att han var inne på operation, det var en så omedelbar operation att de inte hann få tillåtelse att ens operera honom. Allt hade gått fort och de sa till mig att Justin var ostabil och han det var väldigt arlvarligt.
Alexis Perspektiv
Jag kunde se i ögonvrån att Lucas kollade på mig men jag ville inte bry mig och jag vågade inte göra något åt det, jag visste inte ens mina känslor längre. Justin låg på sjukhus och jag och Lucas kysstes för några minuter sedan, så mycket har förändrats på så lite tid.
Jag tittade ut genom fönstret och såg snön falla ned från himlen, om man tittade noga kunde man se isen på fönstret och hur det spred sig från ena sidan till den andra. Det har varit en kall vinter och såklart ska det inte bli lite varmare än.
- Jag går och hämtar kaffe, vill ni ha någonting? Både jag och Lucas tittade på Scooter och skakade på huvudet, han nickade och gick ut ifrån rummet och lämnade efter sig en hel röra.
- Jag borde gå hem, det känns inte rätt att jag är här, sa Lucas plötsligt, jag tittade frågande på honom och mötte hans blick.
- Va? sa jag snabbt och såg på Lucas när han ställde sig upp och tittade ned på mina stora chockade ögon.
- Justin hatar mig, för det jag gjorde mot dig på klubben och för att han vet vad jag tycker om dig, det känns inte rätt att jag sitter här och är orolig över honom, det känns bara fel, Lucas tittade på Justin och tillbaka på mig när jag ställde mig snabbt upp och gick närmre honom.
- Justin hatar inte dig, han kanske vet vad du tycker men han vet inte vem du är, eller att du har förändrats... bara... gå inte, okej? Jag gick närmre honom och kände hur det pirrade till i magen, jag nästan såg i hans ögon att kyssen kom tillbaka i hans minne, jag stannade och försökte trycka bort känslan av hans läppar vid mina men det var nästan omöjligt att glömma bort en sådan sak. Speciellt när man inte vet vad man känner eller vad man tycker. När jag tittade på Lucas igen stod han bara några centimeter ifrån mig och tittade in i mina ögon, jag kunde ännu en gång höra hans andetag och kände hur min puls började stiga. Jag tittade på hans läppar och försökte dra mig ur men det funkade inte, jag ville det för mycket.
Plötsligt hörde vi båda hur Justin tog ett djupt andetag och våra blickar drogs till alla maskiner som började pipa, snart var hela rummet fullt av sköterskor som skrek till varandra att Justin hade fått en chock...
Kapitel 61 uppe! Vad är det med Alexis coh Lucas? Vad tror ni kommer hända med Justin?