Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Justin satte sig vid pianot och började spela en väldigt bekant melodi, hela jag blev stel och jag kunde känna hur mitt hjärta slog snabbare och snabbare efter varje ton. 

- Alexis, vad gör du hemma? Vi trodde att du skulle på basketboll matchen, sa mamma högt medans James stängde av TV:n och tittade chockat på mig. Jag skakade på huvudet och la sakta ned min väska på golvet jämte mig. 

- Jag måste... gå upp, sa jag tyst och började gå upp till mitt rum med alla chockade blickar på mig, jag kunde höra hur de pratade om att jag stod och såg på men jag la mig i min säng och tittade upp i taket. Varför sjunger han den låten som han sjöng till mig när han går ut med andra tjejer. Han vet hur mycket det betydde för mig när han sjöng den till mig. Det måste vara för han tyckte att den var bra och att den passade som avslutning... Men det känns så konstigt... han såg så ledsen ut när han började sjunga, vad är det som händer?

När jag hade tänkt klart alla mina tankar satte jag mig upp och försökte skaka bort synen av honom, som tur var kunde jag fokusera på något annat.

Jag ställde mig framför min slarviga garderob och började fundera på vad jag skulle ha på mig ikväll, det är bara en basketboll match men det är inte så ofta jag får klä upp mig längre, inte när jag mest är hemma och gör läxor hela dagarna.

Jag tog fram ett par blåa jeans och en röd-rosa tröja, som fick passa till ikväll, innan jag stängde garderoben tog jag fram en sjal också som passade perfekt till kläderna. 

- Är du uptagen? frågade James i dörren, jag tittade på honom och tillbaka på kläderna som låg på min säng. 

- Jag antar att jag inte är det längre, sa jag och vände mig mot honom och log svagt, han tittade oroligt på mig och gick in i mitt rum och satte sig i fotöljen vid min sida. 

- Är du okej? Jag har hört från Lucas att du börjar bli bättre på att inte få panikattackerna längre, James la huvudet på sned och lät exakt som pappa, jag skrattade åt honom och satte mig ned på sängen. 

- Jag antar att jag börjat förstå att han inte kommer tillbaka denna gången, allt med konserterna och tjejerna i tidningarna säger mig att han har gått vidare och att jag också borde hitta något annat att gråta över, jag tittade ned i mitt knä och suckade djupt innan jag skakade på huvudet och tittade upp med ett svagt leende. 

-Nu har jag bara 1 timma kvar tills Lucas hämtar mig, tyvär får vi göra detta snacket imorgon istället, sa jag och gjorde en rörelse för att James skulle gå ut, han skrattade åt mig och gick ut ur mitt rum och lämnde mig ifred. Jag suckade igen och tittade bak på kläderna jag hade lagt på min säng, jag hoppas att jag kommer bli på bättre humör efter ikväll.

 

Lucas Perspektiv
Jag knackade på dörren och fick snabbt ett svar, Alexis stod helt klar och lika vacker som alltid i sina stora och förväntansfulla ögon. Jag log mot henne och klev in genom dörren, jag möttes av många blickar ifrån hela hennes familj. 

- Du är precis i tid, som alltid, sa Alexis bakom mig och tog på sig sina kängor och tittade upp på mig, hon hade ett stort leende på sina läppar vilket fick mig att skratta åt nyfikenheten och glädjen i hennes ögon. 

- Jag vill inte komma en sekund försent, sa jag och besvarde hennes leende med mitt innan hon tog min hand och gick ut till min bil, efter bara någon minut satt vi fastklämda och var påväg att börja köra till arenan. Alexis såg lika glad och sprallig ut som hon såg ut där inne vilket fick mig att bli lite orolig över henne, igår var hon så ledsen. Nu är hon jätte glad och har inga problem alls. Det känns som en stor bomb kommer släppas snart..

 

- Vi har platser... 21 och 22, sa jag och tittade på Alexis som nickade mot mig men hade fullt upp med att titta runt sig i arenan, man såg på henne att hon nästan blev blind av förvåning. 

- Det var länge sedan jag var i en sådan här stor arena, speciellt på en basketboll match. Det ska bli spännande, sa hon med ett leende och började leta efter våra platser. Jag följde henne med blicken och log svagt för mig själv när jag fick ett pirr i magen, men innan jag fastnade med blicken skakade jag av mig mina känslor och följde efter henne in bland alla platser. 

- Det är knappt några här, har vi kommit för tidigt? Eller kanske försent? Alexis började låta nervös när hon satte sig ned på plats 22 och tittade ut på planen där det senare ikväll skulle vara många basketbollspelare som var fullt upp i spelet. 

- Jag tror att alla förbereder sig inför matchen, men eftersom vi redan är helt klara sitter vi redan här och väntar... titta vissa kom till och med före oss, sa jag och pekade på 2 personer på andra sidan, Alexis skrattade åt mig och gav ifrån sig en djup suck. 

- Jag måste gå på toa, typiskt mig att behöva göra mina behöv när vi precis har satt oss ned, sa hon och skakade åt huvudet åt sig själv, jag skattade åt henne och tryckte ihop mig så hon skulle kunna komma ut ur våra trånga platser. Istället för att sitta och titta på ingenting tog jag upp min mobil och såg att jag hade 3 missade samtal ifrån James, jag höjde förvånat på ögonbrynen och klickade på James nummer för att fråga vad han ville. 

- Äntligen svarar du, har du aldrig ljud på? Herregud..., hördes James i andra änden, jag skrattade och tittade ned på planen. 

- Jag körde till arenan, vad är det som är så viktigt att du ringer 3 gånger i rad för? frågade jag och inväntade någon lämpligt svar ifrån James, men det jag fick gjorde mig nervös och chockad. 

- Jag tittade på nyheterna när ni precis hade åkt och hörde att Justin Bieber är tillbaka i stan på grund av en basketboll match som han så gärna vill följa, jag tänkte att Alexis kanske inte ville se honom just precis nu, sa han och jag tittade på dörren där Alexis bara hade gått in i för någon minut sedan...

 

Jag tittade mig i spelgeln och suckade tyst, jag kunde kanske gömma mina känslor för Lucas men inte för mig själv, hela jag darrade av nervositet och det var inte på grund av matchen. Det var på grund av att jag innan idag hade sett Justin uppträda en låt till just mig på en av hans konserter, också på grund av att jag inte vet vad han håller på med, varför han gör så eller vad han vill. 

Jag tvättade mina händer och vände mig om för att gå tillbaka ut till Lucas när jag inte kunde öppna dörren, jag fick panik och skakade på huvudet. 

- Nejnejnejnejnej, viskade jag till mig själv och tittade om någon var inne på toan med mig men alla toaletter var tomma, jag sprang tillbaka till dörren och baknade för att få någon att höra. Plötsligt hördes det prat där ute och jag baknade igen men hårdare vilket fick det att bli tyst. Jag fick en lättnad inom mig och backade för att få rum åt min panik att lugna sig. 

Dörren öppnades och det jag såg fick mig att backa baklänges... Nej...

 Det tog tid men nu är det här och vem tror ni det är som öppnar dörren för Alexis?